måndag 5 maj 2014

Eleanor & Park av Rainbow Rowell


Eleanor & Park är en bok som berör. Tonåringarna Eleanor och Park träffas på skolbussen varje morgon. Hon kommer ny till skolan och råkar hamna bredvid Park på bussen. Alla har sina bestämda platser och det gäller att inte träda över de hierarkiska gränserna genom att sätta sig på "fel" plats. Men någonstans måste hon ju sitta och hon hamnar bredvid Park.

Eleanor med sitt röda hår, konstiga kläder och trassliga hemförhållanden. Hon har varit utslängd hemifrån det senaste året sedan mamman träffat en ny man, men nu får hon åter lov att bo hemma med småsyskonen. Park med sitt rasifierade utseende. Kort och smal, med mörkt hår och sneda ögon. Hans pappa är en bredaxlad militär som träffade Parks mamma i Korea och provoceras av att sonen, i hans ögon, inte är tillräckligt manlig och verkar ha svårt att lära sig köra icke automatväxlad bil.

Park läser serier på bussen till och från skolan. När han märker att Eleanor sneglar ner i hans knä där boken ligger uppslagen anpassar han sitt bladvändande till när han tror hon läst klart och han börjar välja serier efter vad han tror hon vill läsa. Efter hand börjar de prata med varann och det leder vidare till vänskap och kärlek.

Boken problematiserar kön, klass och rasism på ett enkelt men mångbottnat och lättläst sätt. Här finns flera passager som återkommer till mig långt efter att jag avslutat boken. Eleanors kroppsuppfattning, den ständigt närvarande vardagsrasismen, fattigdomen, Park med svart kajal runt ögonen och hur olika det kan uppfattas, positioneringen mellan klasskompisarna och mobbningen.

Men framför allt är Eleanor & Park en varm och medkännande berättelse om den första kärleken, en kärlekshistoria som får mig att gråta och det är nödvändigt ibland, eller hur?